Zimbabwe del 4, Hwange på The Hide

 

Här sitter maken utanför vårt tält (ja, det är det faktiskt) på The Hide, som ligger i Hwange nationalpark, inte långt ifrån Viktoriafallen (som jag ännu ej besökt). The Hide är en fantastisk plats, med otroliga möjligheter att studera djurlivet. Både från vår ”altan”, från campen i övrigt och i gömställena.  Vi fick även åka safaribil ut i nationalparken, med en guide. Jag räknade antal arter av däggdjur, och det blev 33 olika arter (på hela resan)! I ”matsalen” ”saknades” en vägg, så vi hade alltid fri sikt ut mot vattenhålet, 60 meter bort. Där fanns det olika djur dygnet runt, ofta elefanter! Namnet The Hide, kommer av att det finns olika gömslen, där man kan sitta och studera djuren på RIKTIGT nära håll, utan att de kan se oss. Men de var tvugna att ha en beväpnad vakt som patrullerade området, för att skydda oss gäster.

Dehär små bedårade småfåglarna heter Blue Waxbill. Vi vattenfyllde en keramikskål, utanför vår ”uteplats”, som var vänd mot vattenhålet. Då kom dehär små liven, och badade och verkade stortrivas med livet! Om vi ville duscha, fanns det varmvatten i vårt tält, när någon hade tänt eld i en järnspis, bakom tältet. Finurligt!

Denhär otroligt vackra fågeln heter Lilacbreasted roller. Roller för att den rollar när den flyger. Jag försökte ta en bild på en sådan fågel flera gånger, men kom jag nära nog, flög den oftast iväg. Men ärligt talat, tycker jag att detta är en kanonbild, där man verkligen kan se dess oerhört vackra fjäderdräkt.

Dehär fåglarna är inte vackra på det sättet, men de ser ändå härliga ut, tycker jag. Det vi ser är två Yellow hornbill. Jag tror att Zazu i Lejonkungen är en sådan fågel. Det finns tre liknande arter, och dethär paret sitter i en akasiabuske. Nästan alla växter verkar ha taggar. Jag hade några som jag fick ut ur huden först ett halvår senare. Det finns en taggbuske som kallas vänta-lite-buske  för taggarna försöker ”hålla kvar” en. En del taggar är riktigt giftiga, men ganska få, som tur är!

De svarta djuren,är en enorm flock med bufflar. Denhär flocken är på uppskattningsvis runt 400 djur, och vi hade turen att se ytterligare en flock, på närmre 1000 djur! Dock fick jag inga bilder på den, för det var för mörkt. Det är spännande med bufflar, för de har ett otäckt humör, och det är ett av afrikas farligaste djur, om de blir rädda. De är stora, och tunga, men låter faktiskt mest som kor. Det är lejonens favoritkäk, och vi hoppades på att få se ett lejon som var hungrigt på buffelkött.

Däremot såg vi 3 ung-lejon som var småsugna på att äta vårtsvin, ni vet som Pumbaa i Lejonkungen. De låg ganska lojt vid ett skogsbryn, och verkade inte ens intresserade av oss. Snart ser vi att mamma vårtsvin med ungar är på väg att gå i stort sett framför näsan på lejonen. Vi plockar upp videokameran, och väntar med spänning. Dock hände inget förrän vårtsvinen i stort sett gått förbi lejonen redan, då gjorde en av hanarna ett halvhjärtat utfall. Det var hela dramatiken, familjen vårtsvin levde sist vi såg dem.kudu

Jag tycker att antilopen kudu är väldigt vacker! Särskilt honorna, som du ser på den undre bilden, där det verkligen syns hur skygga de är. De är tyvärr väldigt känsliga för torka, och är ett av de djuren som först dukar under, om det blir torkperiod. De lever gärna i väldigt täta buskage, där de inte syns så väl, trots deras storlek. De har mycket väl utvecklad både syn och hörsel. Man kan tycka att hanens horn och täta buskage är en osmart kombination, men när han flyr, lägger han hornen bakåt på ryggen, och han kan även se bakåt då, för han kan se genom skruvarna till spetsarna på sina horn. Coolt.

Dethär är en Rohan sable. En väldigt ovanlig antilopsoprt, som jag inte hade sett förut. Just denhär låg alldeles stilla, och vi körde närmre för att försöka förstå vad som hänt. Antingen var den jättegammal, eller så hade den kanske fått ett ormbett, för den var utan tvekan döende. Det  kändes konstigt och maktlöst att se den ligga där.

Zebror såg vi många! Om du frågar mej, är detta kanske den bästa bilden jag tog.

Dehär djuren, är den storsta antilopen som mäter hela 190 cm i mankhöjd och uppåt ett ton tunga, Eland. Som jag sagt tidigare, hade vi turen att se hela 33 olika däggdjur, under våra tre veckor i Zimbabwe. Du orkar kanske inte med en uppräkning, då får du scrolla: Springhare, Whitetailed mungoose, Mungo, Hyena-spotted, Elefantmus, Lejon, Gnu, Impala ( m a o ingen Chevrolet…), SableWaterbok, Vanlig Rheebok, Tsessebe, Eland, Giraff, Kudu, Vårtsvin, Leopard, Dassar, Klipspringer, Flodhäst, Vit noshörning, Schakal, Elefant, Zebra, Cape Buffel, Babian, Steenboken sorts Vildkatt (av genet-typ), vanlig Duiker, Bushbuck, Kanin, Roan Sable, ekorre

När det började bli kväll, stannade vi till vid ett vattenhål som var känt för att det fanns många elefanter där. Man hade byggt en särskild plattform på 8×2 meter, ca 5-6 meter ovanför marken, för att vi turister skulle kunna titta på djuren ”utom fara”. Plötsligt är det någon som ropar till, och vi ser en orm, som ringlar sej uppför trappan till plattformen, där vi står. När den väl är uppe, pressar jag mej mot ”väggen”, så långt ifrån den som jag kan. Men, den ringlade plötsligt ner ”genom golvet” och försvinner utom synhåll igen. En snok, hör jag någon säga, och jag andas ut.

Samma vattenhål, en 3,5-meters krokdil. den ser välgödd ut, men när elefanterna kom, så flyttade den fort på sej! Vi såg även en flodhäst i vattenhålet. Vid ett tillfälle, öppnade den gapet sådär som man ser dem göra på film ibland. Vilken best! Flodhästen är det djur som dödar flest människor i afrika. Den kan lätt välta båtar, så jag antar att många drunknar, eller blir krokodilföda. Men det händer saker även när den är på land, de kan springa fort.

Vi hade turen att få se 104 elefanter i och runt vattenhålet den kvällen! Det kom flock efter flock, som gick mer eller mindre på led, målmedvetet mot vattnet. Samtidigt var det som mest 74 elefanter som drack, badade, lekte ubåt, svalkade sej och skrämde bort krokodilerna. De flesta var honor med ungar i alla storlekar. Du som har sett asiatiska/indiska elefanter, ser kanske att de här ser annorlunda ut. De har större öron, och de är mycket större. Jag gillar elefanternas dova ljud, nästan som en morrning, när de pratar med varandra. Det ger mej gåshud bara jag tänker på det.

Denhär elefanthanen gjorde ett anfall mot oss. Det var vår chaufför Frank, som ropade, och bankade lite i dörren på jeepen som vi åkte i. Det hetsade tydligen upp elefanten, som rusade mot oss med ett tydligt trumpetande! Det blev vår sista adrenalinkick, den sista kvällen, innan vi skulle resa hem igen.

Vi och våra söner är helt överens! Vi kommer aldrig att glömma den resan, och allt vi fick uppleva! Och vi vill så otroligt gärna resa tillbaka och uppleva mera! Jag vill gärna se Viktoriafallen. Vill återvända både till Amalinda Camp men särskilt till The Hide. Jag drömmer om att fånga en större tigerfisk, än den som min make fått upp (alltså över 7,8 kilo), och kanske bo på en husbåt i Lake Carriba, precis som han gjorde när han var där 1997. Oh vad jag ångrar att jag inte följde med den gången!

Jag och maken pratade redan förra året om att vi ville resa tillbaka igen. Men just då, gick det inte att arrangera den typen av resa som vi ville ha. I år, hade vi turen att träffa våra värdar, här i Sverige. Eftersom det politiska läget är så instabilt som det är, och det finns rädsla för uppror, vågade vi helt enkelt inte resa detta året heller, utan får bärga oss till nästa år. Jag minns när maken var i Zimbabwe första gången, allt han pratade om, var sina upplevelser där, och hur gärna han ville resa tillbaka. Jag förstår honom så väl!

Jag hoppas att detta vackra land, som en gång varit afrikas kornbod, där människor idag svälter, har aids och är arbetslösa, kan få den frid, ljusa framtid och det välstånd som det förtjänar. Jag hoppas att de får möjlighet att återupprätta sitt land, fria från en utsugande och självisk regering.

Jag verkligen längtar efter att få komma till det spännande, älskade Zimbabwe igen!

Här hittar du del 1, del 2 och del 3

Allt gott till dej!

4 thoughts on “Zimbabwe del 4, Hwange på The Hide

  1. oj, nu blev jag så där matt igen! helt sjukt vilka minnen och vilka bilder … tack för att du delar med dig.btw, jag samlar lite chilifröer till dig under sensommaren. allteftersom det mognar av och jag skördar så … hoppas du är intresserad.

  2. Vilken FANTASTISK reseskildring! Vad mycket jobb du har lagt ner på den också, och vad mycket du KAN! Du måste ha anteckningar, eller minns du så mycket? Kan inte låta bli att undra, ville du verkligen se ett lejon anfalla och döda ett byte? Jag brukar blunda när de visar sånt på teve! Ja, jag VET, de måste ju, men jag vill inte SE det.Fågelbilderna var så fina, tänk att få se såna fåglar ”live” i sin rätta omgivning. Det märks att du har en uppriktig kärlek till det landet. Hoppas din dröm om att återvända går att uppfylla!

  3. Oj, jag ryser!Vilken upplevelse, kan inte fatta att ni sett allt detta live!JAg har filmat ett djur idag. *S*Liiite futtigt i jämförelse. =0)http://blogg.aftonbla…

  4. Hej igenOj oj oj, vilka underbara bilder du har. Jag såg på TV (tittar mycket på Animal Planet och naturprogram) bufflarna när de frörsökte döda lejonungar. De är ju hemska, bara blicken kan ju få en att falla platt död framför TV:n. Tror de fick ett par ungar, men är inte säker.De har också visat när flodhästar sprigner. Otroligt. de sr så ”klumpiga” ut.Och dessa underbara fåglar. Färgerna. Det är lite skillnad mot talgoxarna här hemma.Tack för du delar med dig av detta. Mycket intressant läsning. Du berättar så fängslande så det är som man skulle varit med på ett hörn.Ha det gott

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s