Helsingborgsfestivalen, en kort historia

Har aldrig ens övervägt att åka till Helsingborgsfestivalen, men norska väninna M o hennes pojkvän skulle dit, och jag fick lust att åka jag med. Vi träffades vid Kärnan, och tog en god Macciato på Grand Coffe. Sedan tittade vi lite på några av marknadsstånden. M var ute efter en silverring, och vi tittade på många, men fann ingen. Det skojjiga var att just när vi tittade som bäst, började det ösregna, och det slutade just som vi tittat klart. Skönt att slippa bli dyngsur.

Mona; sommar; 2010 031.jpg

Sedan gick vi till torget framför Dunkers kulturhus, där man arrangerat ett mattorg. Det fanns langos, thaimat, libanesisk mat, ekologisk mat, korv och annat. Massor av sittplatser hade ordnats för dem som ville sitta ner, koppla av och äta. På scenen gällde magdans!

Mona; sommar; 2010 037.jpg

Jag har faktiskt provat på det en gång. det var verkligen kul, och knappast enkelt, och ändå medryckande och med härliga rörelser. Min kropp slog bakut, och jag fick vila över en timme innan jag klarade av att köra hem… (inte under helsingborgsfestivalen)

Mona; sommar; 2010 040.jpg

Vi stod ganska länge och tittade, för tjejjen som dansar är både vacker, graciös och ser så härligt avslappnad och samtidigt engagerad ut.

Mona; sommar; 2010 013.jpg

Egentligen åkte jag till festivalen med maken, hoppade av på Söder, och ”var tvungen” att ta en tur till torget. Härligt mycket folk och rörelse, som vanligt.

Mona; sommar; 2010 015.jpg

Det skojjiga med torget på Söder är att de har ett fantastiskt utbud till låga och överkomliga priser. Det är en glädje att handla där! Det är även skoj att botanisera bland allt, ställa frågor och lära sig nytt.

Mona; sommar; 2010 014.jpg

Här står jag vänd från blommorna (se förra bilden), du ser att torgsträckan är rejäl. Nästan som en gata.

Jag åt en Schawarma på Söder, på en libanesisk restaurang som heter Habibi-det betyder älskad på arabiska. De hade så mycket gott, att det var svårt att välja. Sedan visade det sig att de även stod på mattorget framför Dunkers, och mina två vänner åt köttspett där. Libanesiskt är gott och fräscht! Jag som är lite känslig i magen, har aldrig blivit dålig.

Allt gott till dej!

6 thoughts on “Helsingborgsfestivalen, en kort historia

  1. Sedär, då har man även varit i Helsingborg (om även bara bildligt), tänk vad jag får vara med om när jag kollar på din blogg.Har också käkat libanesisk mat, mycket fräsch. Vi käkade mezes, typ tapas. Mums.

    • Ja, just det, meze är som tapas, eller vårt smörgåsbord, olika rätter. Gott!Varmt välkommen tillbaka, även om det inte blir Helsingborg nästa gång.Kram ochAllt gott till dej

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s