Kor och vildsvin

”Tjybbarna” kallade mina farmor, då kom korna. Att de lystrade till ordet eller möjligen tonfallet är det ingen tvekan om. På tal om min farmor. I förra inlägget har jag tre bilder på borstnejlika. Jag hade ju hört att farmor tyckte om just den blomman, och ute vid infarten till gården växte en hel del sådana. Resolut plockade jag alla och överräckte dem stolt till min farmor… tja, tanken var ju god i alla fall.🙂

Lägg märke till kalvarnas ystra skutt. Kalvdans är något helt annat. Den görs på den allra första nästan oranga mjölken när en kalv är född, och den påminner om ostkaka. En barndomsrätt.

Det som händer här, är att korna eller rättare sagt nötkreaturen ska byta hage, och de har ganska bråttom dit! En underbar glädje finns i deras löpning. Jag är uppvuxen med att ha kor på en gård. Vi hade i regel ett dussin. Jag trivdes både i stallet och i hagen även om jag var nära att bli stångad en gång. Det var en ung kviga. När hon föddes, var det besvärligt och vi miste henne nästan. Hon blev väldigt tillgiven, och ville gärna ha lite mänsklig beröring. En gång kom hon lekfullt springande, men hade för hög fart…pappa tog tag i mig och kastade mig åt sidan, tveksamt om jag överlevt annars.

Sent en kväll i ganska dåligt ljus, ser vi en flock vildsvin från bilen. Fyra suggor och nio kultingar fick jag det till.

Den som tittar upp lite och som pilen pekar på, kom närmre och närmre oss. När resten av flocken fick vittring av oss, gick den kvar i godan ro. Efter ett par minuter märkte den trots allt att den var ensam, och började under små grymtningar först gå tillbaka i sina egna spår, sedan följa spåren av de andra, som om den vore en hund. Det var kul att se.

Allt gott till dej!

Ingen av mina bilder får kopieras eller användas utan mitt tillstånd

Idag Framsnackar jag gärna konstnären Lena Toresdotter, är så förtjust i hennes verk.

20 thoughts on “Kor och vildsvin

  1. Jag har levt på en gård med en pojkvän som var bonde, så jag känner igen allt du berättar om… och jag blev faktiskt stångad på en av mina ädlare delar… =0)

    BAKEN *ler*

    Hemikramar ♥

    • Oh, DE ädlare delarna, ingen höjdare.
      Skulle gärna ha highland cattle om jag hade en egen gård…🙂
      Kraaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaamar och allt gott till dej!

  2. Underbart ovanlig bild med kor som springer och skuttar! Samt vackert ljus! Men jag är inte förvånad när det gäller dig, vet att du är en mycket skicklig fotograf!

    • Nämen tack! Nu blev jag jätteglad!
      Ja, det är nog en ovanlig bild. Jag såg först de som kallade på korna, och sedan att korna började springa. Jag tog upp kameran i ett huj och började fotografera🙂
      Ja, ljuset gör mycket.
      Sitter här och ler soligt. Det gör jag även ofta när jag läser hos dej. Tycker om din humor!
      Kram och allt gott till dej!

  3. Underbara kobilder! Så lyckliga kor att de nästan flyger, tänka sig! Livet på landet är speciellt. jag har levt med kor på somrarna i barndomen. Alla hade ju kor, nä, men farmor och faster och alla andra… Jag har berättat det tidigare på bloggen, om den där gången när jag och syster min satt bra länge på gärsgårn, med kor på ena sidan och hästar på den andra. Hästarna hade vi hört kunde sparkas och bland korna fanns en ilsken en, som farmor hade varnat för. Vi skulle bara plocka lite bär i hästhagen…

    Att du har tagit bilder på oinhägnade vildsvin är jag avundsjuk för. Jag har inte sett några än, hur jag än spanar!

    Här får du tillbaka din pil:
    skjut den här pilen ▬▬▬►till alla Du bryr dig om. Om du får 5 tillbaka, är du verkligen älskad ; )
    ♥¸.•´¯`♥ **
    Kramelikram

    • Ja! Precis så glada är de! Vet du, det är kul att du kan se det! Det gör mig glad!
      Oh, ja, livet på landet är speciellt, idag är jag glad att jag är en ”lantlolla”. Saknar väl egentligen att bo så, och jag saknar att det inte går kor på alla små åkerlappar överallt. Därför blir jag glad när jag ser några.
      Den historien måste jag ha missat…😦
      Vildsvin finns det rejält gott om här. Fast oftast är det för mörkt när jag väl ser dem. Det var det väl egentligen nu med…
      Varmt tack för pilen!
      Kraaaaaaaaaaaaaaaaaaaaamar och allt gott till dej!

      • Alla somrarna i barndomen tillbringades hos mormor och morfar och sen hos farmor där vi hjälpte till med höbärgningen. Hos farmor fanns hästar och kor och varje år ett nytt föl som min lillebror blev förälskad i. De var verkligen söta! han ville ta den med sig hem och när pappa undrade hur, så sa han att den ju kunde sitta i hans knä i bilen! I hästhagen fanns åkerbär, smultron och blåbär och dit måste vi förstås med våra emaljmuggar och plocka. Min kusin hade blivit sparkad i huvudet av en häst och därför var vi försiktiga. Det dröjde inte länge förrän de nyfikna hästarna kom ilande och vi tog oss snabbt över till andra sidan gärdsgården. Men: där kom lika snabbt hela koskocken lommande och råmande och eftersom farmor hade varnat oss för en argsint ko så hade vi inget annat val är att klättra upp och sätta oss på gärsgårn! Där satt vi bra länge med korna blängade på ena sidan och de nyfikna hästarna på andra sidan.
        Stadsflickor i fina blommiga bomullsklänningar… tänk om någon hade varit framme med kameran då! Pappa hade en lådkamera och fotade en del, den har jag faktiskt här hemma hos mig.

        Den här historien har jag berättat i en kommentar hos någon på AB-bloggen,
        hade ju inte egen blogg då. Ja, tänk vad många härliga minnen man bär på..
        Kram!

      • Härliga minnen ja! Jag kan inte skryta med att mitt är gott numer. ”Hjärnvärk” är bra på att sudda bort minnen… Nu när jag läser det (igen) tycker jag att jag känner igen det.🙂
        Jag får en tydlig bild i huvudet i a f🙂 En gång kom inte pappa hem efter en tur upp till djuren, det blev mörkt och han dök inte upp… Så småningom kom han, efter att ha suttit i ett träd i sex timmar, några ungtjurar var extra tjuriga…
        Min farmor o farfar bodde på gården där jag sedan bodde tills jag just fyllde sex år. Sedan flyttade jag och mina föräldrar in. Flyttade först och bodde inneboende när jag var 16, och helt när jag var 19. Tycker om att åka dit.
        Min mormor och morfar bodde och bor i Nordnorge, också de på landet, men de hade ingen gård. Där tillbringade jag flera veckor varje sommarlov. Härligt!
        Jag är glad att du har en blogg nu! Tycker mycket om dina bilder!
        Kramar och allt gott till dej!

  4. skjut den här pilen ▬▬▬►till alla Du bryr dig om. Om du får 5 tillbaka, är du verkligen älskad ; )
    ♥¸.•´¯`♥ **
    (⁀‵⁀) ~ ~ ~.
    `⋎´ `¸.•°*”˜˜”*°•`

  5. Du är så klok, känner mig mest som en virrhöna som inte har nån koll alls. Är tacksam för dina långa svar, instämmer i allt du skrivit.

    Det är svårt att acceptera sitt nya jag, speciellt som det gamla på alla plan var så mycket bättre.

    När man är med barn är det lättare att leva i nuet, det gör sig själv på nåt vis. Däremot att ta hand om sig själv är mycket svårare. Mycket lättare att vara bra för andra.

    Önskar jag fick tillbaka lite energi och jävlarannamma, det skulle jag klara mig länge på.Att hamna i negativism är lätt, det är det också att tappa fokus och tro på att det ska bli bättre när så lite talar för det.

    Har börjat med en ny strategi, den går ut på att jag ska vara mer delaktig i familjens vardag och att jag ska tvinga ut mig även om det tar emot. Måste det , annars kommer livet att gå mig förbi. Men det är alls inte lätt och värken kommer alltid tillbaka med råge och sedan är resten av den veckan förstörd.

    Tack så ♥ – ligt för ditt svar, uppskattar det verkligen !!!!!

    Massa varma kramar och tack

    • Det är egentligen ganska skönt att dela med sig till någon som begriper vad jag pratar om. Jag känner mig lite bra, när du orkar lyssna.🙂
      Jag orkar lyssna på dej! Jag läser ju din blogg! Gärna och med glädje! Och jag värdesätter de pratstunder vi har här. Det känns viktigt och bra.
      Du saknar inte ”jävlarannamma” det har du än, det är bara energin som saknas.
      Jag har gjort alla misstag, och lyckats lära mig lite av dem. Skadades för snart åtta år sedan, det har gett mig tid.
      Ja, jag har levt med sorgen att sakna mitt gamla jag, mitt gamla liv. Verkligen. Men nu har jag bestämt mig för att jag inte orkar sörja längre, jag måste ta min nuvarande situation och försöka anpassa mig till den. Att upptäcka att jag har ett värde, trots att enligt mina gamla värderingar är jag ”värdelös”. Få ett så gott liv jag kan med det jag har! Försöker prioritera var jag lägger min energi, den lilla jag har. Gör jag saker som ”tar” ställer jag klockan på en kvart, och slutar, pausar, eller vilar. Att vila en stund, göra avslappningsövning hjälper en del. Då kan jag orka med lite mer den dagen. Ganska tröttsamt med all planering, men det blir rutin så småningom, som jag faktiskt har nytta av. Jag gör några saker bara för mig, saker som jag gillar, det behöver jag och det gör du med! Försöker göra middag till familjen så ofta jag kan, för det får mig att må bra, att jag kan ge dem det som ett litet kärleksbevis. Visst kostar det, men är värt det. Städar inte (har städerska), hänger inte tvätt, tömmer sällan diskmaskinen, handlar i stort sett aldrig ensam (i så fall bara ett färskt bröd).
      För min del betyder älskade maken och familjen oerhört mycket. Jag vill kunna göra roliga saker med dem, orka ha en vardag med dem. Vilar ganska ofta en anings mer när de inte är hemma, så får vi mer tillsammanstid.
      Det var lite handgripligt hur jag gör. På ett ungefär. Och visst kan jag göra lite mer än jag klarar en dag, men då får jag ”böta” (och bli sängliggande) i 2-7 dagar, och då måste jag fråga mig ”är det värt det?”. Det kan egentligen bara jag svara på. Det är ju mina värderingar, min kropp.🙂
      Stor varm kram och Allt gott till dej!

  6. Tack för du skicka bilderna på mig och Frank, dom blev jättebra! Och många andra tyckte också om dom!🙂 Hoppas allt ät bra med dig! Ta hand om dig! Kraaaam!

    skjut den här pilen ▬▬▬►till alla Du bryr dig om. Om du får 5 tillbaka, är du verkligen älskad ; )
    ♥¸.•´¯`♥ **
    (⁀‵⁀) ~ ~ ~.
    `⋎´ `¸.•°*”˜˜”*°•

  7. BS Visst är det så att viljan är större än orken, men ren envishet kommer man rätt långt på.

    Nu är dock viljan, orken och envisheten slut, nu ligger jag här och skräpar och har ont så in i ……….

    Får se när jag kan tänkas orka nåt härnäst.

    Ha det gott !

    Kramar

    • Det känner jag igen. jag är inte alls envis som en åsna, jag är envis som två…
      Idag vilar även jag…hela dagen.
      Kramar och allt gott till dej!

  8. BS Ursäkta sent svar, men först idag är jag ”barnledig”. Jotack jag är helt slut ! Det känns bra för mig med med våra ”pratstunder”, uppskattar det verkligen.
    Har inte kommit lika långt som du i insikter om mig själv, eller jag fattar ju hur det är och blir, men jag vill inte det känslomässigt. Det finns en del packning i våga-vägra-sektionen, du fattar. Har helt klart fastnat i vissa saker som t ex att allt här hemma hänger på mig, ber jag min man om hjälp är han inte omöjlig eller tycker det är jobbigt. Felet är att jag in i det längsta försöker göra så mycket som möjligt själv. Råkas jag ha en bättre dag då flänger jag runt och försöker jobba ikapp och det blir bara skit av det till slut för då kommer värken etter värre, så blir det sängläge i flera dagar.
    Något jag skulle behöva träna upp är att njuta av livet, problemet är att jag inte vet hur man gör, har ju mest fått kämpa för att överleva.
    På min dagsagenda står att göra middag, brukar tycka det är roligt och är rätt bra på det. Just nu tycker jag inte att det är skoj och dessutom har jag ingen matlust eller är sugen på nåt.
    Nu var det länge sedan jag sysslade med meditation, har så svårt att koppla av, speciellt om jag har ont. Qigong körde jag med över ett år varje dag, funderar på att börja igen för det är bra, men jag är sällan ensam och kan göra det. Behöver tvn från början för att kolla på rörelserna och just nu är grabben mest hemma, så det är svårt.Vill inte ha honom sittande och fnissa i soffan när jag måste koncentrera mig.
    Åh vad härligt med städerska, det skulle jag med behöva. Det är oftast jag som handlar och hänger tvätt, lagar mat, drar dammsugaren ett varv, plockar i och ur diskmaskinen, kanske är det därför jag inte har energi till nåt roligt ????
    Om jag skulle göra nåt roligt så vet inte jag vad det skulle vara för nåt, så körd är jag. Min man säger att jag ska komma på nåt skoj vi kan göra tillsammans och jag kan inte komma på nåt. En trist typ alltså !
    Har så svårt att be om hjälp, knäcker hellre ryggen än ber nån annan ta över, inte bra !!!!!
    Min familj betyder allt för mig med, den går före allt, utan dom vore jag fattig.
    Tack så jättemycket för ditt svar, du ger mig en hel del att fundera på där och det är bra !

    Varma kramar o ha det gott !!!

    • Jag körde samma strategi ganska länge, men begrep att den inte alls fungerade. ”ignorera det så går det över”.
      Oj vad jag känner igen mig. Särskilt detdär med att inte släppa kontrollen och fortfarande att göra för mkt på ”bra” dagar. Brukar försöka vila även de dagarna.
      Jag mediterar inte, utan tar bara avslappningsövningar. Det går på att par sekunder att slappna av, sedan gör jag det en kvart eller tills jag somnar.
      Jag får mer ont av allt detdär, så det undviks. Det hjälper det dåliga samvetet jämtemot familjen att ha någon som städar.
      Roliga saker kan vara att spela ett spel med en väninna. Att ta en fika med någon. Att fotografera på en plats utan tidspress. Att läsa en bok i hängmattan. Att ta ett skönt varmt bad. Att gå i kyrkan. Roligt med maken kan vara en promenad hand i hand, en utflykt, ett restaurangbesök eller ett biobesök (med öronproppar tack!)
      Jag har övat mig i att be om hjälp. Det har jag sällan gjort i mitt liv, det har alltid varit omvänt. ”Bra tös reder sig själv”.
      Din utveckling behöver du t i egen takt. om jag kan på något sätt inspirera till något bra, är jag glad.
      Familjen är det bästa och värdefullaste i mitt liv också.🙂
      Stor innerlig kram och allt gott till dej!

  9. Sex timmar i ett träd! Milda Matilda! Ni måste ha blivit oroliga! Det är mysigt med minnen men jag är där just nu att de ibland gör mig väldigt ledsen över tiden som flyr. Det har förstås med pappas död och mammas borttynande att göra. Jag kom på något som jag undrade över igår kväll, som jag måste försöka fråga mamma om, om jag kan leda in hennes tankar på det, vill säga. Jag minns nu inte vad det var, men det kommer väl. Jag läser din och Agnethas konversation och igenkännandet är stort, men jag orkar inte svara eller delta i pratet, det gör för ont just nu och jag fastnar.
    Kram

    • Japp, inget kul, men en helt okej överlevnadsstrategi… Ja, vi var oroliga, men visste inte var han var.
      Hoppas att du får till det som du behöver prata om.
      Det är helt ok att du läser den, eftersom vi för den offentligt, är den tillgänglig. Du är välkommen när det är tid för det. Din tid som du bestämmer.
      Önskar dej en trevlig helg!
      Kramar och allt gott till dej!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s