Morfar

Han gick bort i morse, somnade fridfullt in i sömnen.

95 år är ett långt liv, och jag är glad att jag fick ha honom så länge. Han gjorde bl a ganska unikt 40 resor till ishavet, och han var på sydpolen med engelska forskningsexpeditioner.

Besökte honom nyligen och kom hem i lördags för en vecka sedan. Vad oerhört glad jag är att jag hann träffa honom innan det var för sent.

Just nu är jag ganska ledsen, och känner mig konstig, liksom bedövad.

Allt gott till dej!

10 thoughts on “Morfar

    • Ja, kanske det. Jag var ju egentligen beredd kan man säga. Jag visste ju att det var sista gången jag såg honom. Han var klar, men sjuk och trött när vi var där. Vid ett tillfälle var vi där på eftermiddagen, och då sov han. Vi handlade och åkte tillbaka vid sextiden. Då sa han ”inte ska ni väl vara här mitt i natten, åk hem och lägg er”. Det är enda gången som jag kan säga att han inte var helt klar, han missbedömde tidpunkten. Att annars säga till som han gjorde, var väldigt typiskt honom.🙂 Senare åkte vi dit varje förmiddag istället.🙂
      Stor kram och allt gott till dej!

  1. Aldrig roligt när någon går bort. Min mormor och morfar blev också närmare 95 men min pappa blev bara 55år. Lika tråkigt vilket som. Men tyvärr så lever vi inte för evigt, eller är det kanske tur, jag vet inte riktigt vilket.

    • Vad oerhört tråkigt att du miste din pappa så tidigt! Det känns fint med bekräftelse, att saknaden är stor oavsett åldern på den som gått bort. Varmt tack för det!
      Vi vet ju alla att vi ska dö. Min morfar trodde på Gud. Så, om han vaknade nästa dag, var Gud med honom, och om han inte vaknade nästa dag, var han med Gud. Det är en tröst för mig det med.
      Allt gott till dej!

    • Kära Hemi! Ja, det är en vacker sång, som passar jättefint just nu. Varmt tack för den.
      Det känns fint att få omtanke i sorgen.
      Allt gott till dej och en stor kram!

  2. Hej !

    Han tycks ha levt ett spännande liv, din morfar, där förmodligen flera av resorna varit riktigt äventyrliga. Han var ju född omkring 1915 vad jag förstår och då var det båtar i olika storlek och form som var de allmänna kommunikationsmedlen. Han hade nog minnen att sitta och minnas under ålderns dagar, men sorgen har ändå sin tid. MVH / Wassen. ..

    • Hej!
      Ja, han hade det. Önskade ofta att han skulle berätta om det, men han gjorde inte det ”frivilligt”.
      Han hade tur som överlevde tror jag. Det var många skepp som förliste, ofta skruvades skeppen ner i isen.
      Jag träffade hans ena lillebror. Vid 85 ser han minst 20 år yngre ut, både i ansikte, ögon, rörlighet och hållning.
      Jag vet att han ofta tänkte på händelser från den tiden. Allt var han inte stolt över. Tidningarna skrev om honom när har efter en del tjat tackade ja. Jag har en kopia på en helsida från en tidning.
      Allt gott till dej!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s