Kvällssol och mjölkabor

Vi har alla sett det många gånger, men när kvällshimlen glöder såhär är det gudomligt vackert!

Den 10 oktober hade löven just börjat skifta i gult. I år var det mer gult än rött hela hösten, tyvärr.

Ett mjölkabor. Det borde finnas ett d efter ordet, men det har jag aldrig hört uttalas. I Örkelljunga kommun har man särskilt tänkt på att bevara dessa bord och mjölkflaskor. Just detta bordet fotograferade jag även för ca tre år sedan, det finns vid Snäckebotorp.

Allt gott till dej!

Ingen av mina bilder får kopieras eller användas utan mitt tillstånd

10 thoughts on “Kvällssol och mjölkabor

  1. En gudomligt vacker bild på en gudomligt vacker himmel! Vad fort det går från höst till vinter. Det känns som om det gick extra fort i år. Det kanske beror på att jag har varit ute så lite. Hos oss kallas de där mjölkborden för mjölkpallar. Fina bilder på höstallén och mjölkaboret!
    Kram

    • Ja, det har gått toksnabbt med hösten känns det som.
      Mjölkpall är här var den oftast trebenta träpall som man satt på i stallet när man mjölkade för hand🙂
      Kramar och Allt gott till dej!

  2. Mysig allé! En sån som man vill gå i och spana ut över fälten mellan träden. Fastän det är samma fält förändras betraktningsvinklarna och vyerna för vart träd man passerar.

    Vi hade en mjölkpall hemma i byn då jag var barn. Dit drogs mjölkflaskorna på cykelkärran och sen skulle de upp. Ett besvärligt kånkande innan man fått upp flaskan till översta planet i höjd med mjölkbilens flak. Men det var så det var. Orkade inte mamma och pappa var i skogen eller ute på åkern var det vi andra som fick försöka hjälpas åt. Ibland fick vi hjälp men det var inte alltid så. Mjölken med flaska hämtades där och det som beställts från mejeriet vid Hargs Bruk och de tomma mjölkflaskorna kom tillbaka med mjölkbilen. Det var smör, ost och skummjölk till oss.
    Ibland kom även en avräkningsnota och ett mjölkprovningsbesked instuckna under flasklocket. Det var viktigt att hålla högsta renhetsklass och fetthalt på över 3%. Missade man där medförde det en lång straffperiod med sänkt ersättning. Från det mjölken lämnat kylbassängen i mjölkrummet intill ladugården till den togs om hand och provades vid mejeriet hade den i timmar skumpat runt i solvärmen på lastbilsflaket. Då var det hart när omöjligt att undvika anmärkning på försurad mjölk. Det behövde inte betyda att den var otjänlig men den var inte heller prima.
    I mitten av 50-talet lades sockenmejeriet ner och Mjölkcentralen, numera Arla, ordnade med en bättre mjölkhämtning. Fortfarande drogs mjölken på cykelkärran till mjölkpallen men det var inte nödvändigt att lyfta upp flaskorna utan bilen pumpade upp mjölken direkt till tank och då och då tog chauffören de mjölkprover som sen skulle analyseras.
    Tiden gick och det blev dags för nya metoder för mjölkhämtningen. Färre men större mejerier krävde en mer rationell hantering av råvaran. Det infördes kyltankar på de gårdar som fortfarande hade mjölkkor. I dem kunde mjölken hållas kyld och fräsch flera dagar och mjölkbilen kom sen så som det passade in i logistiken, ofta nattetid för att slippa möten med skogstransporter och skolskjutsar på småvägarna. Då hade de tjurskalliga småbönderna i Roslagen, som den envise Egon Lundin i Lars Molins film ”Midvinterduell” försvunnit och ersatts av moderna EU-anpassade produktionsenheter.

    • Vilken underbar kommentar! Glad jag blev! Härligt att du berättar om dina minnen och erfarenheter. Jag har läst detta två gånger nu.🙂

      Allen finns mellan Nordanå och Hishult.🙂
      På gården där mina föräldrar bor, där min farmor och farfar tidigare bodde, fanns ett mjölkabor. Och jag minns bilen/den lilla lastbilen med flak som hämtade till mejeriet i Örkelljunga.
      Vi tog en dej mjölk även när mamma och pappa övertog gården, men vi hade inga egentliga mjölkkor som farmor och farfar hade. Jag tyckte mycket om att vara i stallet, eller ute på åkrarna hos korna, tyckte om kor redan då.🙂
      Idag finns åtminstone Skånemejerier kvar. Tycker om, och föredrar att köpa deras produkter, bl a deras smör är i särklass.🙂
      Allt gott till dej!

  3. Det känns verkligen som om hösten bara försvann. Jag gillar ju att fotografera de fina färgerna på träden men man hann inte riktigt med, från att det var gröna blad så var plötsligt alla bladen redan borta.

  4. Du har så rädd. Man säger alltid mjölkabor med ett försvunnet D. Höstens alla färger är vackra och även vinterns men jag tycker bättre om hösten för jag vill inte ha det äckliga vita som just nu faller ner. En mjölkakanna hade jag också som jag fick efter min mor som i sin ungdom var mjölkerska. I fjor fick jag kasta den för den blev så rostig. Jag har förstås foto på den. Du är duktig på att fotografera. Ha det bra.Kram/Anita

    • Tack Anita! Eftersom jag växte upp på en gård, har jag sett min mamma mjölka många gånger, även om vi inte hade mjölkkor, utan hellre skaffade en extra kalv som föddes upp på samma ko. Fungerade oftast väl.🙂
      Allt gott till dej!
      Kram

  5. Hej !

    Ibland när jag ser dina (eller andras) bilder som visar hur det var förr, så tänker jag att så synd att jag inte tog egna bilder medan ännu sådana grejer fanns kvar. Som t.ex. ”mjölkabor”. Även här uppe stod det ju ett sådant vid varje torp eller småbruk, men här kallades de för ”mjölkpallar”. De var oftast även försedda med en ryggskiva, förmodligen som skydd mot solens värme. Det kan finnas något nostalgibevarat även här. Jag får hålla utkik när jag är ute och åker, så jag får en egen bild.
    ”Min käras” far hade en tid en lastbil som han åkte omkring med och hämtade mjölkkrukor med. Och nu kan det sägas, salig svärfar saknade körkort. Dessutom kör nu en av mina svärsöner en stor tankbil med släp och hämtar mjölk inom en räjong på ca trettio mil. Både på nätter och dagar, i ur och skur och snöstorm. Så jag borde absolut ha en bild på en mjölkpall. 😉

    • DEt fanns ett mjölkabor även utanför min farmor och farfars gård, där mina föräldrar numer bor. Och även det hade en rygg, men det var inte alla som hade det.
      Oj, utan körkort. Som det kan bli…🙂
      Jag vill minnas att det var en mindre lastbil, typ mer i storlek med en flyttbil som man kan hyra på Statoil idag och kan köra på vanligt körkort, fast med endast flak och lemmar, inget övertäckt.
      Hos oss på landet, kom även en brödbil, hos den kunde man köpa bröd, men även godis. Det gillade vi barn. De öppnade dörrar där bak, och det fanns utdragbara hyllor med bl a tablettaskar. Tutti frutti var min favorit.🙂
      Varmt tack för din kommentar bl a om svärson som kör mjölkbil🙂
      Allt gott till dej!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s